Självutnämnda profeter

Han stod på torget och ropade mot folket som var på väg till kullarna vid Gennesarets sjö. ” -Så säger Herren: Håll er borta från den mannen! Han tjänar Belsebul! Han hädar Gud och leder er bort från den rätta vägen!” En del av folket stannade upp och lyssnade till varningarna från profeten som var klädd i säck och aska, men de flesta gick ändå ut för att själva lyssna till vad den nya predikanten hade att säga. Några skriftlärda från fariséernas parti lyssnade mycket noga till vad profeten sa och drog sig undan för att diskutera hur man bäst stoppade villoläraren som drog så mycket människor till sig. Han var ju farlig och bedrog folket! Vad mannens namn var? Det var bara en okänd snickare från Nasaret…

Ovanstående är bara ett påhittat exempel från min sida, men att något sådant kan ha hänt ser jag inte bort ifrån. Varför skriver jag då detta? Den här posten ska handla om självutnämnda profeter och deras förhållningssätt till andra människor. Det finns gott om dessa profeter i bloggvärlden och en av deras gemensamma nämnare är att de vet att det är Gud som berättat för dem vad som är sant, och då bör alla andra också acceptera deras ord som en definitiv sanning. Givetvis spetsar jag till det en aning, men det är inte långt ifrån sanningen.

Hur argumenterar man mot någon som hävdar att ”Gud har sagt detta till mig”? Det blir en omöjlig diskussion för enligt logiken i det dessa profeter säger betyder det att man argumenterar mot Gud, och det är det ju ingen som varken vill eller vågar. Gemensamt för flera av dessa är också den kalla, näst intill kärlekslösa attityd de har gentemot andra troende, och speciellt predikanter som står i fronten för sina respektive arbeten får genomgå. En del målar en bild av Ulf Ekman som står i stark kontrast till vad man förväntar av en kristen människa, och en del av de attribut han beskrivs med har ingenting med verkligheten att göra. Jag håller absolut inte med Ulf Ekman i en hel del av det som har skett tidigare och delar av det han gör i arbetet för att förena troende. Det finns fortfarande många frågor som behöver besvaras, läror och annat från det förflutna som behöver göras upp. Men att se demoner i varenda buske så ofta som en del gör är inte verklighetsbaserat.

Något annat jag också märkt mig med en del av dessa självutnämnda profeter är hur kallt och hårt de argumenterar. De anser kanske själva att de sanningar de förmedlar görs utifrån kärlek, men jag måste vara ärlig och säga att kärleken verkar påtagligt frånvarande. Ofta används grova beskrivningar av det som verkar vara fienden, och ironi och sarkasm är verktyg dessa gärna använder för att poängtera sina egna uppenbarelser om olika predikanter och företeelser. Den respektlöshet de har för andra är chockerande, och jag undrar om dessa någonsin har förstått vad evangeliet handlar om. Deras ofrånvikliga bastanthet om det de anser vara rätt gör utifrån en övertygelse om att ”Gud har sagt…” gör att ett konstruktivt samtal med dessa personer näst intill omöjligt.

Jag fick kritik av en kommentator för att jag önskade göra Ulf Ekmans citat ”Jag håller inte med dig om allt men jag ser Jesus i dig” till mitt, och skribenten ifråga skrev följande:

”Det är genom sådana yttranden av skickligt hopspunna, religiösa ord som Ulf Ekman undgått, slingrat sig undan, att behöva prövas inför Guds Ords ljus -och svärd.” […] ”Det låter ju väldigt kärleksfullt och vackert, men användes som ett skydd mot sanningens Ord, när de blev trängda av det.”

Jag tror inte detta är ”skickligt ihopspunna ord” från Ekmans sida, men snarare ett uttryck för ärlighet och respekt gentemot de som tänker annorlunda än honom i tros och lärofrågor. Jag har de sista dagarna upplevt det samma med personer jag talat med. Vi kan vara öppna med det som vi är oense om, men vi är ändå syskon och framförallt vänner! Jag tål att bli kritiserad för det mesta, men är ärligt talat enormt trött på alla självutnämnda profeter som hävdar sin rätt. De kan ropa och måla med sina breda penslar så mycket de bara orkar, men jag tror inte det leder till något fruktbart.

Att man ifrågasätter den nya ekumeniken, läror, och de olika skeenden vi har fått bevittna under de senare åren är inget fel i sig. När man använder fraser som ”Gud har sagt” eller ”Gud har visat mig” om olika företeelser och därefter argumenterar stenhårt utifrån det, ja då är det skadligt för det är egentligen oemotsägbart! Jag betvivlar inte att en del verkligen har hört ifrån Gud, men jag tror mycket av det som presenteras som uppenbarelser från Gud i verkligheten är egna tankar och övertygelser. Mina erfarenheter från över 20 år i trosrörelsen har visat att detta i flera fall stämt. Jag har upplevt hur ”Gud” sagt något väldigt viktigt till den ena predikanten ( en självutnämnd apostel) för så att säga det motsatta till en annan. Båda två hade kommit till min dåvarande församling efter det de upplevde som Guds tilltal. Det gällde en specifik situation där församlingen behövde extern hjälp. Har Gud en splittrad personlighet kanske, eller visade detta exemplet att inte alla uppenbarelser verkligen är från Gud, men tvärtom egna tankar man tror vara från Gud.

1 Korinterbrevet 13 får avsluta denna post.

”Kärlekens väg
Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del. När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,men störst av dem är kärleken.”

_______________________________________________________________

Information

Ganska snart kommer sidan genomgå en del uppdateringar, och förhoppningsvis till det bättre. En del praktiska funktioner kommer läggas till och designen blir markant förändrad. Tror det blir kanonbra. Väntar på att mitt domän ska flyttas över till mitt nya webhotell.