Dagens artikel ska handla om kontemplativ bön med dess olika förgreningar. Då detta är ett enormt stort ämne är det möjligt att det jag berör endast är en liten del av kontemplationens värld. En del kommer nog tycka att det som framläggs är ofullständigt och orättvist, medan en del andra kanske inte förstår något av det som skrivs. Mitt mål är att de fakta som läggs fram ska tala för sig själv, och jag har gjort mitt yttersta för att inte låta fördomar styra det jag skriver om. Min slutsats kan du läsa helt på slutet där jag också preciserar vad jag anser om kontemplation enligt det jag hittills läst i ämnet. Under artikelns gång har jag inte skrivit så mycket om de egna funderingarna, men som sagt finner du de i epilogen.
Kontemplation
Många menar att kontemplativ bön representerar något som inte har med Bibelns budskap att göra, men vad är egentligen kontemplativ bön?
”Kontemplativ andlighet:
En övertygelse som använder urgamla mystiska metoder för att framkalla förändringar av medvetandet (tystnaden) och har sina rötter i mystik och det ockulta men ofta insvept i kristen terminologi. Utgångspunkten för den kontemplativa andligheten är panteistiska (Gud är alla) och panentheistik (Gud är i alla). Gemensamma termer som används för denna rörelse är ”andlig bildning”, ”tystnaden”, ”i stillhet”, ”urgammal visdom”, ”andliga discipliner,” och många andra.” (1)
Contemplative practices facilitate and deepen our relationship with God. They are an opportunity to invite the Indwelling Presence into everything we do. Contemplative practices give us the eyes to see and the ears to hear God calling us to the banquet.” (2)
Mitt intryck är att många kristna ser på kontemplation som ett fint sätt att vara tillsammans med Herren på, och kontemplation är numera ett begrepp inom hela kristenheten, inklusive den karismatiska. Nedanför nämner jag en bara en liten del del av de olika förgreningar som finns inom det som räknas som kontemplativ bön, och kanske borde vara så ärlig att jag redan nu säger att jag på inget sätt ser någon orsak till varför en kristen borde hålla på med kontemplation såsom det beskrivs här enligt denna artikel. (Det är lite långt ned till epilogen för den som måtte undra vad jag menar…)
● Lectio Divina
● Centering Prayer
● Welcoming prayer
● Soaking
Enligt Cathoclic Encyclopedia finns det olika stadier i den kontemplativa bönen:
● Alldaglig bön och förvärvade kontemplation
● Högre kontemplation
● Mystisk förening
Den alldagliga bönen
1. Den muntliga bönen
2. Meditation, även kallad metodisk bön, eller bön för eftertanke, där kan också den meditativa behandlingen ingå
3. Den påverkande bönen
4. Den enkla bönen (prayer of simplicity, or of simple gaze)
Högre kontemplation
1. Ofullständiga mystiska föreningen, eller bön tyst (från latinets quies, tyst, som uttrycker en känsla som uppstår i detta skick)
2. Den hela, eller semi-extatisk, union, som St Teresa* ibland kallar föreningens bön (i sitt ”liv” som hon också använder sig av termen hela föreningen, entera Unión, Ch. xvii)
3. Den extatiska föreningen, eller extas/hänryckning, och
4. omvandlade eller gudsförklarande föreningen, eller andliga äktenskap (korrekt) i själ med Gud.
(*St. Teresa av Avila)
Mystisk förening
Föregående idéer kan vara mer exakt enligt angivna det är lätt att urskilja linjer av avgränsning. Den mystiska föreningen kommer att kallas:
1. Andligt tyst när den gudomliga funktionen fortfarande är alltför svag för att förhindra distraktion: med andra ord, när fantasin fortfarande behåller en viss frihet;
2. Hela föreningen – när dess styrka är så stor att själen är fullt sysselsatt med det gudomliga syfte, medan å andra sidan, sinnena fortsätta att agera (under dessa förhållanden, genom att göra en större eller mindre ansträngning, en kan upphöra från bön) ;
3. Extatisk när kommunikation med den yttre världen är skadad eller nästan så (i detta fall kan man inte längre har frivillig rörlighet eller har viljans energi)
Förvandlande förening
När det gäller att omvandla föreningen, eller det andliga äktenskap är det här tillräckligt för att säga att det består i det vanliga medvetandet av en mystisk nåd som alla skall ha i himlen: förutseende av den gudomliga naturen. Själen är medveten om det gudomliga stödet i det överlägsna övernaturliga, det av intellekt och vilja. Andliga äktenskap skiljer sig från andliga trolovningar eftersom den första av dessa tillstånd är permanent och den andra bara övergående.
Pionjärer inom kontemplation
Inom den kontamplativa världen finns det många som efterlämnat ett arv efter sig, och en del av dessa önskar jag ge en kort presentation här. Detta är som sagt endast en kort och ofullständig presentation av dessa, och för att få en större inblick i deras liv och vad de lärde rekommenderas du göra en del självstudier. Givetvis är detta något alla inte har intresse för, så det gäller nog bara de speciellt intresserade även om jag personligen anser att man borde studera dessa för att i större grad förstå vad kontemplation handlar om.
St. Catherine of Siena (1347-1380)
Italiensk mystiker och politisk aktivist som fostrades av Dominikanerna. Fick en vision där hon menade att Kristus hade accepterat henne som Sin brud. Hon talade mycket om Guds kärlek och att Han var ”crazy in love” med oss.(”pazzo d’amore.”)
Meister Eckhart (1260-1327)
En av de största av de kristna mystikerna. Från Tyskland, fostrad av Dominikanerorden, blev professor som undervisade vid flera av Europas universitet. ”Gud i oss” är ett nyckelord för att beskriva Eckhart.
”I AM can be spoken by no creature, but by God alone. I must become God and God must become me, so completely that we share the same ”I” eternally. Our truest ”I” is God.”
The Cloud of Unknowing (anonym munk)
En okänd munk som skrev en bok om kontemplation på 1500-talet. Citeras ofta av kontemplativa evangelikala så som Richard Foster och Henri Nouwen.
Take just a little word, of one syllable rather than of two … With this word you are to strike down every kind of thought under the cloud of forgetting.” (Citat från boken ”The cloud of Unknowing”)
Julian of Norwich (1342-1423)
Englands största mystiker enligt Thomas Merton. Fick flera visioner och uppenbarelser, eller visningar som hon själv kallade dem. Dessa skrev hon ned och beskrev detaljerat och analyserande om vad de handlade om. Hon mediterade över dessa.
”And I saw no difference between God and our Substance: but as it were all God.” (JoN)
”For in man is God, and God is in all. And I hope by the grace of God he that beholdeth it thus shall be truly taught and mightily comforted…” (JoN)
”And after this I saw God in a Point, that is to say, in mine understanding, — by which sight I saw that He is in all things” (JoN)
St. Ignatius Loyola (1491-1556)
Bild från boken "Exercitia spiritualia"
Behöver kanske ingen närmare presentation. Känd framträdande katolsk mystiker från Spanien som grundade Jesuitorden. Skrev en bok på 200 sidor, ”Spiritual Exercises”, som omhandlar olika meditationsformer, böner och en del varierade mentala övningar. Läsaren uppmanas följa de angivna övningarna och bönerna under en period på fyra veckor för så att besluta sig inför Gud om något existentiellt. En central ledare av motreformationen. Uppskattas högt av hängivna katoliker.
St. Teresa of Avila (1515-1582)
Karmelitnunna och spansk mystiker. Också känd som St. Teresa of Jesus.
”Hon tillbringade långa timmar i meditation som hon kallade ”tystnadens bön” och ”föreningens bön.” Under sådana böner hon ofta gick in i en trans, och ibland företok hon mystiska flygningar där det kändes som om hennes själ lyftes ur hennes kropp. Hon sa extatiskhet var som en ”löstagbar död” och hennes själ blev vaken till Gud som aldrig förr när de inre förmågorna och sinnena är döda.” (http://www.themystica.com/mystica/articles/t/teresa_of_avila_st.html)
St. John of the Cross (1542-1591)
Kallas också för ”Doctor of Mystical Theology”. Grundade ”Karmelitorden” (Discalced Carmelites – ”barfotade karmeliter”) tillsammans med Tereas av Avila som han även samarbetade med under en stor del av sitt liv. Skrev fyra böcker.
Brother Lawrence (1611- 1691)
Broder Lawrence utvecklade en teknik – främst genom inspiration och intuition – som leder till resultat som liknar de som utvecklats av den kvarstående praktiken av Zen eller Mindfulness meditation. Var en del av Karmelitorden och mycket influerad av Teresa av Avilas läror. ”Broder Lawrence är ofta citerad av kontemplativa författare för hans vana att vad han kallade ”öva närvaro av Gud.” Men flera ifrågasätter om detta var Gud. En hängiven förespråkare av Broder Lawrence sa följande: ”Det sägs om Broder Lawrence att när något hade tagit hans sinne bort från kärlekens närvaro skulle han få ”en påminnelse från Gud” som så berörde hans själ att han ”ropade, sjöng och dansade våldsamt som en galen man.” Du kommer att märka att påminnelserna kom från Gud och inte var hans eget uppförande.”
Broder Lawrence sa att de hemliga samtalen med Gud måste återupprepas ofta under dagen, och för att det skulle kunna utföras riktigt var det viktigt att hjärtat måste tömmas för allt annat.
Madam Guyon (1647-1717)
Madame GUYON var en romersk-katolsk mystiker som levde under 1700 och 1800-talet som en främjare av ”quietism,” som handlar om att bli så passiv att du blir likgiltig för allt. Detta var en extrem form av romersk-katolsk mystik som betonade rensning av ett inre liv och ingår tron att man skulle kunna se Kristus synligt.
”Här [det kontemplativa tillståndet] är allt Gud. Gud är överallt och i alla ting.”
(Madame Guyon)
Detta var bara ett lite urval av de kontemplativa mystikerna som präglat och format kontemplationens värld. Det finns många, många fler, och självklart mycket mer som kunde skrivas om dessa som nämnts. Jag kan inte förstå på vilket sätt deras liv och läror kan berika en kristen persons böneliv – andliga uppenbarelser av olika slag, extatiska manifestationer, mystik och obibliska läror från andra religioner. De jag vill ägna lite mer uppmärksamthet är personer som präglar den meditativa andligheten idag, och som på ett speciellt sätt markerat sig under andra halvan av 1900-talet och början av 2000-talet.
Thomas Merton (1915-1968)
Thomas Merton
Det har sagts om Thomas Merton att ”Det Martin Luther King var för människorättigheterna och det Henry Ford var för bilen, är Thomas Merton för kontemplativ bön.”Vem var då Thomas Merton och vad är det som gjort att han omtalas som en av de mest inflytelsesrika inom den kontemplativa bönen? Merton var en amerikansk katolsk kontemplativ mystiker och var en del av ”The Abbey of Our Lady of Gethsemani”, en kommunitet av munkar som tillhörde Trappistorden (”The Order of Cistercians of the Strict Observance – Ordo Cisterciensis Strictioris Observantiae) som är en en av de mest asketiska romerskt katolska klosterordnar som finns och som givetvis praktiserar kontemplation.
Även om den kontemplativa bönrörelsen fanns århundraden innan han kom på banan, tog Merton det ur sin monastiska ram och gjorde den tillgänglig för och omtyckt av massorna. Det är intressant för mig att många människor fortfarande tror filmstjärnan Shirley MacLaine haft störst inflytande i New Age. Men för mig är Thomas Merton utan tvivel den som har påverkat New Age-tänkandet mer än någon annan de senaste årtiondena. Merton författade en av de mest klassiska beskrivningar av New Age-andlighet jag någonsin stött på. Han förklarade:
”Det är en härlig öde att vara medlem av mänskligheten, … nu inser jag vad vi alla är …. Om bara de [människor] kunde se sig själva som de verkligen är … Jag antar att de stora problemet skulle vara att vi skulle falla ner och dyrka varandra … i mitten av vår existens är en punkt i tomheten som är orört av synd och av illusioner, en punkt av den rena sanningen … Den här lilla punkten … är den rena härligheten av Gud i oss. Det är i alla.” (3)
Under hans sista år blev han djupt intresserad av asiatiska religioner, särskilt Zen Buddhism, och för främjandet av den öst-västliga-dialog. Efter flera möten med Merton under de Amerikanska munkars resa till Fjärran Östern 1968, prisade Dalai Lama honom som en som hade en mer djupgående förståelse av buddhismen än någon annan kristen han någonsin känt.
Thomas Merton sa:
”Jag ser inga motsättningar mellan Buddism och Kristendom… Jag aktar bli en så bra buddist jag bara kan.” (4)
Thomas Keating
Thomas Keating
Thomas Keating är en katolsk mystiker som inte på något sätt döljer sin begeistring för de österländska religionerna och det de har att erbjuda i form av både meditationsformer och visdom. Han talar mycket varmt om bl.a zenmeditation, något som även fått inpass i svensk kristenhet. Låt mig återge delar av en intervju med honom gjord av Common Boundary och som återges på Rosaries of Divine Union. (5)
CB: Did your experience with Zen inform your Christian faith?
TK: Yes, it enriched it. I read the Gospel from a different perspective and saw the truth of Zen in much of the Gospel. Buddhism is a very advanced religion. Roshi Sasaki, who is still functioning at 89 in Mount Baldy in Los Angeles, thought that Zen could help Christians become better Christians. He saw-and I would certainly adhere to his insight-that there is a certain Zen quality in all religions. It is a fundamental religious attitude. Centering prayer is very rich but quite diffuse and tends to put the emphasis on grace in a way that perhaps needs to be balanced by the Zen attitude, which is that we have to do something, too. Actually, St. Ignatius expressed it well when he said, ”Act as if everything depended on you, and trust as if everything depended on God.” Well, how do you do that? That is a koan. You could spend a lifetime trying to figure out how to do that. What the world religions all have in common is [the fact that] transcendence is the name of the game. This means first having a self and then surrendering it, opening oneself to union with God, which is a gift.”
Det ska tilläggas att Keating inte accepteras inom alla katolska kretsar, och att en del anser att hans kontemplation gränsar till new age. På trots av detta utövar denna man ett stort inflytande inom den kontemplativa bönerörelsen, och det faktum att han så tydligt talar om hur de olika religionerna i grund och botten hör ihop borde ju få en evangelikal kristen att ta avstånd från de tekniker han använder, men så är tyvärr inte fallet. Jag låter en del av videos med Keating tala för sig själv, och den som efter att ha satt sig in i vad denna man lär och fortfarande anser det är bra och att det är en del av det kristna livet borde kanske byta religion. Buddismen vore kanske närliggande att föreslå.
Videos
Videon övanför: Mötet mellan Thomas Keating och Dalai Lama ses på som viktigt i den kristne dialogen. Lades grunden för en världsreligion organiserad från Rom här?
Videon ovanför: Gods of the New Age. Fortfarande kanskje denna film är den viktigaste dokumentationen om New Age-rörelsens ursprung och syfte.
Kontemplativ bön och kundalini
Har kontemplation något med kundalini att göra? Om du som praktiserar kontemplation läst så här långt och känner en stigande irritation över det jag skrivit om hittills, kanske du ser rosenrött när jag nu påstår att kundalini och kontemplativ bön är besläktande med varandra.
”Is the practice of kundalini and contemplative prayer the same? Father Thomas Keating, who has inspired many evangelical contemplatives like Henri Nouwen, Richard Foster, and Brennan Manning, wrote the foreword to Philip St. Romain’s book, ”Kundalini Energy and Christian Spirituality.” In the forward, Keating acknowledges that kundalini is the same as Christian contemplation. He states:
”Since this energy [kundalini] is also at work today in numerous persons who are devoting themselves to contemplative prayer, this book is an important contribution to the renewal of the Christian contemplative tradition. It will be a great consolation to those who have experienced physical symptoms arising from the awakening of kundalini in the course of their spiritual journey … Most spiritual disciplines world-wide insist on some kind of serious discipline before techniques of awakening kundalini are communicated. In Christian tradition … the regular practice of the stages of Christian prayer … contemplation are the essential disciplines…”” (6)
Epilog
Det är intressant att se hur kundaliniyoga, yoga i olika former generellt, TM, soaking och kontemplativ bön verkar höra samman. De tillhör samma familj men har olika namn och form, men i sin natur verkar det gå ut på det samma: att få kontakt med det gudomliga genom olika tekniker och läror. Jag har alltid haft en känsla av att det kontemplativa inte är något bibliskt, utan en sammanblandning av olika österländska religioner och mystik. Det tycker jag ha fått bekräftat genom det material jag läst under arbetet med denna artikel, och det tragiska är att det inte baserar sig på fördomar, men fakta utifrån historiska källor och text och bildmaterial från nyare tid.
Jag vet att jag i denna artikel endast berört en liten del av vad man kan finna inom kontemplation, och en del kommer säkert reagera på att kontemplativ bön framställs som något österländskt och ockult. Jag kan inte annat än beklaga om ni blir sårade av detta, men utifrån mitt perspektiv och mina kunskaper är kontemplativ bön något en bibeltroende kristen inte borde befatta sig med. Det öppnar upp för en andevärld som innehåller så ofantligt mycket mer än Gud, Jesus och den Helige Ande. Jag tror för övrigt inte att man genom kontemplativ bön såsom den presenteras i artikeln och de olika länkarna, öppnar upp för den Helige Ande, men för demoniska krafter, och det är allvarligt! Soaking är en förgrening av kontemplativ bön, och med tanke på vad jag läst om kontemplation under de sista veckorna, förundrar det mig att en del katoliker tagit avstånd från soaking. Det är ju det samma som flera av de andra kontemplativa meditationsteknikerna och borde välkomnas av de som omfamnar kontemplation!
I en artikel som kommer snart kommer jag tillsammans med andra författare skriva om den bibliska modellen för att vila i Herren, grunda på Ordet och bön generellt. Det omfattar inte österländska religioners meditationstekniker, extatiska upplevelser och spirituella upplevelser (talar inte om upplevelser man faktiskt kan ha med Fadern, Sonen och DHA). Det är inte med glädje jag har skrivit och jobbat med den här artikeln, för jag är ledsen över utvecklingen i den frikyrkliga kristenheten där jag trots allt har mina rötter. Nyandlighet, österländska religioner och det jag menar är onda andars lära har smugit sig in i de flesta sammanhang inom kristenheten. Jag hoppas vi kommer se en uppvakning, och då talar jag inte om en kundalini awakening. Vad händer i kristenheten egentligen? Det är något jag säkerligen kommer fokusera allt mer på under vintern och våren, och jag hoppas och tror att en del av artiklarna kommer vara intressanta och informativa. Har en del tips jag jobbar med…
Apropå frikyrkan så skickade jag några frågor till Livets Ord i förbindelse med denna artikel, men tyvärr har all respons uteblivit. Frågorna som ställdes var följande:
1. Hur ser Livets Ord på:
Kontemplation generellt?
Lectio Divina?
Centering prayer?
Soaking prayer?
Kristen meditiation/rörelser så som t.exTaizé och emerging church?
2. Praktiseras kontemplativ bön inom Livets Ord, och om ja – vilken slags kontemplation?
3. Kan man säga att det finns motsättningar mellan kontemplation och Bibelns lära om att vara stilla och grunda på Herrens Ord?
4. Finns det en chans för att gränsen mellan inre bön och new age suddas ut inom delar av den kontemplativa bönen?
Om svar erhålles återkommer jag med dessa. På sikt kommer det kanske en artikel om tidböner och kontemplation bön jag inte berört ordentligt här, så som Lectio Divina, Centering prayer och liknande. Det finns mycket att skriva om i detta ämne!
”Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.” (Psalm 23)
”Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underbara verk.” (Psalm 145:5)
”Prisa HERRENS namn, ty endast hans namn är högt, hans majestät når över jord och himmel.”
(Psalm 148:13)
Stort takk till Lars Frelsøy för arbetet med research inför denna artikel!
Gud välsigne dig!
/Andy
Källor och länkar.
1. http://www.lighthousetrailsresearch.com/christianmysticspast.htm
2. http://www.contemplativeoutreach.org/site/PageServer?pagename=about_practices
3. Från ”A TIME OF DEPARTING” av RAY YUNGEN – som citerar Thomas Merton, ”Conjectures of a Guilty Bystander” (1989 upplagan, 157-158)
4. David Steindl-Rast, ”Recollection of Thomas Merton’s Last Days in the West”
(Monastic Studies, 7:10, 1969
5. http://www.livingrosaries.org/interview.htm
6. http://www.onetruthministries.com/KundaliniContemplative.htm
Thomas Keating undervisar meditation
Kort video som ifrågasätter kontemplation
Artikel om kundalini och kontemplation
andreasglandberger 
Jeg forstår dette, men dette hadde vel ikke slik hast enn at du kunne ha tatt deg tid til å snakke med Roy-Olav og andre, før du publiserte artikkelen? Det blir på en måte litt spesielt dette:
Lars har ikke lest noen av bøkene han ber andre om å lese.
Han har ikke lest primærkilder, kun noen få sekundærkilder.
Han har ingen kontakt med retreatmiljøet. Likevel skriver han om at retreatmiljøet er innadvendt, og nærmest løper fra sitt ansvar for å drive med evangelisering. Selv vil han ikke fortelle hva han gjør for å vinne menneser for Gud. Lars svarer ikke på Tuves spørsmål, annet enn å henvise til andres materiale. Heller ikke på mitt spørsmål om Lectio Divina. Nei, da må jeg lese meg til det gjennom noe andre har skrevet, som han selv ikke har lest.
Jeg vet heller ikke hva du har lest av dette materialet.
Du innrømmer at du ikke har snakket med noen som praktiserer Jesusbønnen, men du skal. I etterkant.
I følge Lars skal dere begge ha sagt at jeg ville reagere på publiseringen av artiklene, men ingen av dere tar kontakt. Lars mener sågar at jeg burde ha tatt kontakt med deg for å få publisert en artikkel på din blogg.
Jeg tror du forstår at det ikke virker særlig seriøst dette. Men jeg er enig med deg i at det er grunn til å kjenne på en uro overfor visse aspekter innenfor bønnens område. Men hvorfor snakker dere da ikke med mennesker som ville ha vært helt naturlige samtalepartnere?
Charlotte
Eftersom vi är från olika traditioner så kommer vi troligen aldrig förstå varandra fullt ut… jag vill bara att du ska förstå att det kan finnas andra begrepp för kontemplativ bön än vad som finns i din referensvärld. Du har din katolska kontext och jag en karismatisk – vad jag försöker säga är att vi använder olika begrepp för samma sak.
tack för samtalet
Staffan
Tack för dina visdomsord. Detta är ett angeläget ämne där vi måste stötta varandra i sanningen. Precis som du, tror jag att detta är en tid av nåd, då det gäller att be och förtrösta. Den som inte lär sig be i ande och sanning nu, kanske aldrig får chansen att lära sig.
Andy
Som du vet kommer jag från en katolsk kontext, där kontemplation betyder en viss sak. Inom min kontext är vi väl medvetna om att det finns risk att bli förförd även när man lever ett kontemplativt liv. Johannes av Korset skriver i klartext och varnar för de avarter som jag uppfattar att du vänder dig emot. Kanske citerar jag honom senare när jag hämtat boken.
Jag kan inte överhuvudtaget bedöma soaking och kontemplation, så som det lärs ut och praktiseras i väckelserörelser. Kanhända är er oro välgrundad, kanhända är den det inte. Som David Å skrev, det kommer alltid att finnas oäkta mynt där det finns äkta, det är en del av förledarens strategi…
Jag tror du har nått ut med ditt budskap, att det finns oäkta sedlar som vi bör akta oss för. Frågan är om du accepterat att det också kan finnas äkta sedlar som du ännu inte upptäckt i din rädsla för att ta emot en oäkta?
Du skrev tidigare att du absolut ansåg att man skall be stilla inför Gud och läsa Guds Ord och begrunda det. Kan du inte skriva ett inlägg om hur du själv gör och vilka svårigheter du möter i din egen kamp för att upprätthålla en intim relation med Gud, samt hur du försöker hantera de svårigheterna. Jag tror vi är många som är villiga att lyssna på uppbyggliga vittnesbörd.
Jag vill tipsa om en kort text som jag tycker beskriver vikten av att samla sig till bön och vad det innebär, på ett bra sätt. Att bedja ständigt, som Augustinus skriver om, är kärnan i hela broder Lorens (m fl) liv.
Allt gott!
Jag frågar mig: Varför måste kristenheten hålla på med sådant här? Det måste ju betyda en sak, och det är att Guds ord inte är tillräckligt.
Mvh
Göran
Jag tror på Gud och vill ha en personlig kärleksrelation till min Skapare, till Guds Ord. Jag kan lära känna Honom genom bibeln, men Guds ord är inte tillräckligt för att jag skall börja älska Gud. För det krävs det att jag ger mig åt Honom efter bästa förmåga, på samma sätt som Han alltid ger sig helt åt mig.
Guds Ord uppmanar oss att gå in på vår kammare och be i det fördolda. Kontemplativ bön (i katolsk betydelse) innebär uppfyllandet av bl a det bibelordet.
Allt gott!
Tuve,
Mitt förra inlägg borde kanse ha varit under posten (soaking).
Guds ord är tillräckligt, vi behöver inte söka utanför skriften? Bön (i biblisk mening) talar om stillhet inför Herren, och det räcker väl – inte behöver jag väl läsa en massa andra skrifter för detta? Den helige Ande vill göra bibelordet levande för oss, och det är som jag ser det genom att vara stilla inför Herren och vara lyssnande. Risken finns att i soaking öppnar vi för mörkrets makter och vi kan komma att kalla mörkret för ljus.
Den innre bönen är viktig om vi håller oss till bibeln Guds sanna ord.
välsignelse
Beklagar att jag inte deltagit idag. Övertid på jobbet + massor som ska fixas innan jag reser till Oslo är orsaken. Återkommer senare ikväll då jag nyss kom hem från jobbet och måste sticka till frisören en snabbis…
Bless!
Jeg synes det virker som om kristne noen ganger kan bli litt for glad i ting som har med kristendommen å gjøre på bekostning av kjærligheten til Kristus.
Eller for å si det sånn,man er mer glad i alt dette en i Jesus selv.
Hvis ikke så hadde det ikke vært noe å forsvare.
Jesus trenger ikke å forsvares.
Når en masse tyting og klaging kommer inn i bildet, i tillegg, fordi man kjenner seg tråkket på tærne,legger seg opp i hva andre publiserer på sine egne nettsider,osv., blir det som å få en bekreftelse på at noe ikke er helt som det skal.
( ja , det var til deg, Bjørn-Olav)
Jeg har opplevd å måtte innrømme at andre har hatt rett, noen ganger( etter og ha stått på mitt og ment det oppriktig).
Det har vært en stille, altoppslukende, erkjennelse i kjærlighet og fred, og en følelse av glede.
Når en skriver ”førti” innlegg i en indignert tone, blir man ikke like overbevist om at denne har rett!
Hvis kontemplasjon er av Gud, og fra Gud, trenger man ikke å komme med anklagelser og beskyldninger mot de som faktisk har en rett til å mene noe med dette, og attpåtil være skeptisk.
Gud tåler at vi har litt forskjellige meninger om mangt og mye.
Tuve:
”Guds ord är inte tillräckligt för att jag skall börja älska Gud. För det krävs det att jag ger mig åt Honom efter bästa förmåga, på samma sätt som Han alltid ger sig helt åt mig.”
HaFo:
Menar Du att Ordet om vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, inte är tillräckligt för att Du ”ska börja älska Gud”?
Menar Du att Du inte bara kan ge Dig hän åt denna Guds kärlek till Dig i Kristus Jesus, utifrån fakta i Ordet, utan att DU också måste prestera ngt. : ”ge Dig hän åt Honom efter bästa förmåga”, för att vad Han gjort skulle gälla Dig?
Vänd på det! Jesus har gjort allt för Dig! Du behöver inget göra! Bara hämta ut av nåd, utan mellanhänder, ceremonier och ritaler, kyrkkotillhörighet, vad som är Din egendom i Din ställföreträdare, när Han i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, ”född i syndigt kötts gestalt, fördömde synden i köttet” och bar fram det försonande offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset!
Vad förväntar Du Dig att Du ska kunna bidra till med i vad Din Frälsare och Herre gjort för Dig?
Bara bejaka det!!
HaFo
Det blir jo helt feil om vi bare skal få lov til å lese i bibelen, skal vi ikke engang få grunne på Guds Ord?
Det blir jo å høre, men ikke å gjøre.
Det blir jo som å kjøpe en matoppskriftsbok og ikke få lov til å lage mat. Maten smaker da bedre når man får lov til å følge oppskriften?
Når jeg har et bibelvers og ser på det i 5-10 minutter, så gir det meg mer og mer visdom. Er det okkult?
Bjørn Olav.
Takket være deg og ditt inntrykk av at jeg/vi angriper Retreatbevegelsen har jeg sjekket ut websiden til Retreatbevegelsen i Norge litt nærmere. http://www.retreater.no
Hva synes du f.eks om at man om en liten uke kan få både melde seg på kurs og behandling i Rosenmetoden på Lia Gård? En metode som til og med profan rikspresse har plassert til å høre hjemme i New Age miljøet? Om man ikke skulle ha tid til å få med seg dette så er det et tilsvarende kurs rett over nyåret på samme sted.
http://www.retreater.no/index.php?section=kalender&ac=detail&cat=1&id=476
Tror du Bjørn Olav, at kristne blir evt. mer positiv eller skeptisk til Retreatbevegelsen når det er slike ting som arrangeres i regi av dem?
I tillegg koster dette kurset nesten 3000,- kroner.
Hvordan synes du dette harmoniserer med Matteus 10.8 at et kurs som holdes på et kristent retreatsenter skal betale koste såpass mye penger?
Synes du ikke også at det er merkelig at det ene retreatsenteret holder kurs i Nyreligiøsitet mens et annet ser ut til å praktisere det?
Men det er mer her som får meg(og kanskje andre til å løfte øyenbrynene):
Hva sier du f.eks om dette seminaret?:
Drømmeseminar: Nattens drømmer – våre skjulte ressurser
http://www.retreater.no/index.php?section=kalender&ac=detail&cat=2&id=481
Men det stopper ikke der:
Dette er sakset fra Lia Gårds webside.
http://www.liagard.no/sider/tekst.asp?side=86
”Vi inviterer til stillhet og kontemplative dager på Lia gård.
I bibelsk poesi er Visdommen Guds førstefødte skapning som lekte på hans vide jord og hadde sin fryd i menneskenes barn. Hun lokket dem og lovet at de som søkte, ville finne og at hun ville elske dem som søkte henne (Ordspråkene kap. 8).
Notto R. Thelles innledninger vil følge visdommens invitasjon til ettertanke om egne livserfaringer. Hva skjer når Bibelens visdom møter andre visdomstradisjoner? Hvilken utfordring og inspirasjon får vi fra Thomas (Thomasevangeliet), fra kinesiske vismenn eller fra kinesiske og japanske zenmestere?
Retreaten er i regi av Dialogsenteret Emmaus og arrangeres i samarbeid med Lia gård. Emmaus har gjennom 16 år arbeidet med kristen dypmeditasjon. Dette er en meditasjonstradisjon som beskrives som objektløs. Det vil si at den enkelte søker Gud i stillheten under selve ”sittingen” (20 minutter i stillhet). Tradisjonen søker å anerkjenne kroppen og sinnets gjensidige dynamikk gjennom avspenningsøvelser i forkant av ”sittingene”. Vi har kalt dagene på Lia kontemplative fordi vi ønsker å formidle at vi også søker nærvær og stillhet gjennom gåmeditasjon, måltidsmeditasjon, meditative samtaler og lytting.
Det vil bli nattverdsgudstjeneste hver morgen og meditasjon og bønn hver kveld.
I løpet av dagene vil du også få anledning til fritid/ egentid – til å gå på skitur, tid til egenmeditasjon eller til hvile.
Retreaten ledes av Notto R. Thelle og Emmausprestene Anne Anita Lillebø og Steinar Ims”
For de som ikke vet hvem Notto Telle er, så er han Teologiprofessor på Menighetsfakultetet, og Prest i Den Norske Kirke, jeg vil i tillegg beskrive han som kanskje en av Norges fremste talsmenn for synkretisme. Eller ”større tro” som han kaller det.
Notto Thelle skal har fortalt en venn av meg omtrent som følger: ”Kristne kommer til Gud ved å være gode kristne, Muslimer kommer til Gud ved å være gode muslimer og Buddhister ved å være gode Buddhister.”
Telle er også tilknyttet Emmaussenteret i Oslo. Der jobber man for religiøs dialog og ”Dialogisk Spiritualitet” og har praktisert Dypmeditasjon i 16 år.
Fra deres websider leser vi blant annet dette:
”I Emmaus ønsker vi å fremme dialogisk spiritualitet. Med dialogisk spiritualitet mener vi en form for trospraksis som forholder seg åpent til andre former for religiøs eller eksistensiell praksis.
Framfor alt søker vi å skape et rom for kristen meditasjon. I samarbeid med Paulus menighet er det innredet et meditasjonskapell i ett av sideskipene i Paulus kirke. Her har benkene måttet vike til fordel for tepper og meditasjonsskamler, og alteret er plassert på gulvet. På mandager inviteres det inn til Pusterom og Kveldsmeditasjon i kirken.
Emmaus tilbyr også kurs i kristen dypmeditasjon. Ved siden av dette arrangeres det forskjellige retreater, noen med et sterkt dialogisk preg.
Til arbeidet med kristen spiritualitet hører også mer reflekterende kursvirksomhet, f.eks. om Kristusbilder, kvinnelige mystikere, og mannsspiritualitet. Vi har arrangert riteverksteder for utprøving av liturgiske og rituelle uttrykksformer, kurs i hellig dans og dialogsamlinger der kristne og buddhister har samtalt om den kristne mystikeren Mester Eckhart.”
http://www.emmausnett.no/spiritualitet/
Kort fortalt så ligner dette etter min mening på samme saker som Thomas Keating driver med. Igjen ser vi det vi har sett gang på gang, at det synes som om kontemplativ spiritualitet leder til synktrisme og inter-religiøse synspunkter. Igjen kan det synes som om kontemplasjonen vil lede frem til en felles verdensreligion hvor den Personlige Gud, Jesus og Hellig Ånd er byttet ut med en slags panteistisk Guddom som kan sanses og oppleves gjennom meditasjon og kontemplasjon.
Jeg legger også merke til følgende Bjørn Olav. Hvorfor har du ikke fortalt at du holder egne seminar innenfor temaet vi har diskutert, kan du redegjøre litt for hvilke seminar dere holder?
http://bjornolav.blogspot.com/2008/05/bringe-kirken-tilbake-til-kirkene-de.html
Videre ser jeg at andre også tidligere har kommentert din bloggartikkel og stilt spørsmål om dette har med sann kristen tro å gjøre.
http://arekarlsen.blogspot.com/2008/05/den-nye-kristendommen-religist-hierarki.html
Hvorpå du svarte med følgende blogg:
http://bjornolav.blogspot.com/2008/05/villedende-og-feilaktig-informasjon-om.html
Og i følge Are Karlsens blogg så sperret du han ute fra å kommentere på din blogg, innen han beklaget det han hadde skrevet? Er ikke det litt lite raust Bjørn Olav?
Her står det som følger:
”Are Karlsen sa…
Bjørn Olav Hansen har skrevet et skarpt tilsvar til min artikkel, som han har kalt:
Villedende og feilaktig informasjon om våre kurstilbud og vårt arbeid
Som det framgår av kommentarene, er jeg også avskåret fra å kommentere på bloggen hans det han og andre skriver om meg, inntil jeg beklager det jeg har skrevet.”
Tuve (och andra)
Artikeln kommer. Har bara inte haft tid att skriva den. Reser bort några dagar nu och kan inte lova när den kommer. Har varit så allt för upptagen idag och inte haft möjlighet att delta och besvara kommentarer som önskat…
Bless!
La meg ta dette med pris først. Nå er Lia gård etterhvert blitt et ganske stort sted. Det er bygget ut for noen millioner. Frokost, lunsj, middag og kvelds,overnatting og undervisning i 5 dager for 3000 kroner, er kanskje ikke så dyrt. For min lommebok med en inntekst under 100.000 i året er det i meste laget. Jeg er faktisk mer betenkt over at pinsebevegelsen, som jeg antar du tilhører, tar seg betalt for at folk skal overvære møter på Hedmarktoppen. Det er blitt mer og mer av dette at man skal betale for å være med på møter i kristne sammenhenger, og det synes jeg lite om.
Ellers synes jeg det er utidig at du blander inn en debatt på et annet nettsted, på denne bloggen. Hva vil du med det, Lars? Kan du ikke heller svare på det jeg og andre har spurt deg om? Må du lete etter unnskyldninger for å la være å svare på nærgående spørsmål, og forsøker å avlede ved å dra inn andre ting? Merkelig måte å opptre på. Konkret til dette du henviser til: Vedkommende du henviser til kom med uriktige opplysninger om vårt arbeid. Det imøtegikk jeg. Ikke noe underlig det. Vedkommendes tilsvar var av en slik karakter at jeg ikke ville ha det på bloggen min. Bloggen jeg har ansvar for har publiseringsregler. Skal man få noe publisert på den, må man følge de. Er det så merkelig?
At jeg arrangerer retreater burde være kjent, om du leser bloggen min. Det står der. Mine retreater hvor jeg underviser om bønn, forbønn, bønnebyrder, hvordan leve Guds nærvær.
Lia gård arrangerer ulike kurser. Selv om Lia er en del av retreatbevegelsen i Norge, er det ikke retreatbevegelsen som sådann som står bak. Dialogsenteret Emmaus er ikke en del av retreatbevegelsen.
Til Lars o.a.
Jeg kommer nå til å ta en liten pause fra å kommentere og eventuelt svare på spørsmål. Jeg må være ferdig med et nytt bokmanus til tirsdag (Abraham – Guds venn) Dessuten sliter jeg veldig med en ukontrollert diabetes og hjerterytmeforstyrrelser, og trenger å ta det litt med ro. Eventuelle spørsmål kan rettes til: bolahans@online.no
Björn Olav:
Missa inte avsnittet om Jesusbönen på torsdag!
God bedring!
Jeg har forsøkt etter beste evne å svare på dine og Tuves spørsmål. At jeg svarer på den måten jeg mener er mest hensiktsmessig synes du derimot ikke til å registrere. Jeg sa at de linkene jeg sendte fikk være dekkende for mine svar inntil videre. Mitt svar ville allikevel ha vært som et sammendrag av de artiklene jeg linket til.
Det at du ikke liker svarene eller måten jeg svarer på er som sagt oppfattet.
Jeg finner det noe underlig at du nærmest krever en intellektuell avhandling som ”godkjent” svar.
Det er mulig jeg tar feil her, men jeg synes vel dette istedet ser ut som om du unnviker våre spørsmål?
At du synes det er utidig at jeg ”blander inn en debatt på et annet nettsted” finner jeg enda mere merkelig. Det dreier seg om samme tema og samme slags debatt. Selv om dette riktignok er en artikkel du har skrevet på din blogg. Er det da utidig å lenke til denne?
Bjørn Olav. Jeg så ikke ditt siste innlegg før forrige innlegg ble postet. Skal be for deg og din helse, det er oppriktig ment. Jeg kjente ikke til din sykdom og jeg har forståelse om det er vanskelig å svare på spørsmål/bruke tid på dette nå. Selv om vi er uenige i dette spørsmålet skulle jeg allikevel ønske du var litt mere mottakelig for våre innspill.
Jeg vet at du i likhet med meg oppriktig søker å finne frem til originalkristendommen. Jeg søker også men vil si at det er ikke sikkert at man finner den blant ørkenfedrene i Sinai eller Syria.
Jeg vil ikke ha fordommer om hvordan originalkristendommen så ut. Men jeg tror at den er enkel, kjærlig, tilgjengelig, ydmyk, mild, tydelig og kraftfull på samme tid.
Vi behøver ikke løpe over bekken etter vann, men jeg tror samtidig på full overgivelse til Jesus. Selvpining er ikke det Gud ønsker. Men han ønsker heller ikke ”lipservice”.
Harry Forsgren
”Menar Du att Ordet om vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, inte är tillräckligt för att Du ‘ska börja älska Gud’?”
Jag menar att mängder av människor har läst bibeln utan att den talat till dem. Bokstaven är död men Anden lever. Att bara läsa om Gud i Bibeln är inte tillräckligt. Vi måste själva vara villiga att ta emot Anden genom att vara villiga att ge oss åt Gud. Rudies kommentar var mycket belysande!
”Vad förväntar Du Dig att Du ska kunna bidra till med i vad Din Frälsare och Herre gjort för Dig?”
Jag kan inte bidra med något mer än att ta emot det som ges och ge det tillbaka i gåva till Givaren. Genom att ge tillbaka det som ges, kan jag liksom Paulus delta i förverkligandet av Guds plan. ”Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan” (Kol 1:24)
Göran
Jag vet ingenting om soaking (mer än det som Andy skrivit, vilket jag efter den här artikeln om kontemplation inte längre litar så mycket på). Jag vet däremot lite grand om kontemplation och kontemplativ bön, så som det, sedan drygt 1000 år, lärts ut i den katolska kontexten.
”Den helige Ande vill göra bibelordet levande för oss, och det är som jag ser det genom att vara stilla inför Herren och vara lyssnande.”
Du har här givit en kort och koncis beskrivning av vad kontemplation och Lectio Divina innebär i en katolsk kontext, vilket är orsaken till varför jag blir så förundrad över Andys och Lars Fs märkliga slutsatser. Hela deras inlägg har udden riktad mot kontemplation i en katolsk kontext, fast vad de verkar vilja attackera är deras förståelse av soaking, snarare än katolsk kontemplation.
”Bön (i biblisk mening) talar om stillhet inför Herren, och det räcker väl – inte behöver jag väl läsa en massa andra skrifter för detta?”
Nej, det är inte strikt nödvändigt. Samtidigt, om du väljer dina källor med omsorg, så kan du få del av råd och erfarenheter som kan hjälpa dig att undvika en del av de fallgropar som andra fallit i. Du kan få hjälp att förstå de erfarenheter och motgångar du stöter på. Du kan få hjälp att genomskåda förledaren så att du inte börjar ”kalla mörkret för ljus”. Det är det främsta skälet för mig att läsa om andras erfarenheter. Vi måste väl anta att Anden kan ha talat till fler än vi själva? 😉 Är det inte klokt att lyssna till vad de stora bedjarna genom historien (både under biblisk tid, genom bibeln, och i efterbiblisk tid) har att förmedla?
Allt gott!
Göran
(fortsättning på mitt svar i förra kommentaren ovan)
Självklart måste urvalet ske med stor omsorg. Jag tror personligen inte jag skulle läsa något som skrivits av någon protestantisk förespråkare för soaking eller dylikt. Deras intresse för kontemplativ bön har framvuxit alltför misstänkt parallellt med det ökade intresset för New Age för att det skall verka riktigt trovärdigt. Jag har också väldigt svårt att avgöra vilka som är ortodoxa och vilka som är flummiga i den protestantiska karismatiska världen, eftersom jag inte är del av den. Därför håller jag mig till de författare som min Kyrka har kommit fram till förmedlar en genuin kunskap om bön och kärlek till Kärleken. Att deras råd har värderats och omprövats under hundratals år och befunnits överensstämma med bibeln är naturligtvis en viktig aspekt att ta med i beaktande.
Allt gott!
Tuve:
”Är det inte klokt att lyssna till vad de stora bedjarna genom historien (både under biblisk tid, genom bibeln, och i efterbiblisk tid) har att förmedla?
Jesus är vårt föredöme i allt. Det är därför jag menar att bibeln är vårt rättesnöre. All skrift vid sidan om vilket ämne det än rör sig om, och det må vara vem som än har skrivit det, så skall det prövas mot Bibeln, Guds ord.
Och ur molnet kom en röst: ”Denne är min Son, den utvalde, LYSSNA TILL HONOM!” (Matt.9:35).
Mvh
göran
Göran
”Grunnleggende for bønnen er at vi i første omgang innordner oss Gud og ikke omvendt.
Likesom Moses foran den brennede tornebusk, befinner vi oss i hans hellige, opphøyede og kjærlige nærvær. Allerede opplevelsen av dette nærvær kan være bønn. Det er en begynnelse til kontemplasjon.
– Men Gud taler også. Han taler til oss i vårt hjerte. ”Jeg vil høre hva Herren sier” (Salme 85,9). Han taler også til oss ved sitt Ord, slik det åpenbares i Skriften.
Før eller siden må bønnen utgå fra Guds åpenbaring, fra det Gud sier om seg selv, for ellers risikerer vi å be til en gud som vi selv har gjort oss et bilde av ut fra våre egne forestillinger.
I Skriften sier Gud oss hvem han er og hva han har gjort for oss. Han minner oss om hvem vi er: hans skapninger som han har gjenløst gjennom sin Sønn, og som er kalt til å ta del i hans herlighet. Først da finner vi oss selv som mennesker og kristne, og først da blir bønnen virkelig vår bønn.”
Fra Bønnebok for Den katolske kirke, St. Olav Forlag 1990.
http://katarinahjemmet.katolsk.no/?page=bonn/om_bonn.html
Bless!
Göran
Självklart skall vi i första hand lyssna till Jesus. Det är givet. Men Fadern sade inte ”LYSSNA ENBART TILL HONOM OCH INTE TILL NÅGON ANNAN”… Så länge det någon säger inte strider mot den sanna innebörden i Jesu ord borde det knappast vara något fel att även lyssna till andra, väl? Jesus ger inte svar på en del frågor som vi kan stöta på och som andra också stött på och besvarat. Varför då inte ta del av deras visdom och råd?
Allt gott!
Vill kommentera följande citat en bit härovan:
“Den helige Ande vill göra bibelordet levande för oss, och det är som jag ser det genom att vara stilla inför Herren och vara lyssnande.”
HaFo:
Den helige Ande kan lysa upp Bibelord som vi läst, mitt i den värsta turbulens och stressade situation och att jag t.ex. springer för fullt i motionsspåret, eller befinner mig i den värsta rusningstrafik.
Gud är inte beroende av att vi ”stillar oss och lyssnar”, för att Han ska kunna kommunicera med oss.
Och vi får ha alla sinnen vända mot Honom mitt i all stress i vardagen och vi är välkomna fram till ”nådens tron för att undfå hjälp i rätt tid”, oavsett om vi är ”stilla” eller inte, har en speciell ”böneställning”, intagit en viss koncentration, är ”speciellt lyssnande” eller inte.
Springer jag tillsammans med ngn i motionsspåret, eller sitter bakom bussratten, så kan jag kommunicera med andra.
Varför skulle jag då inte kunna göra det även med Jesus, som är mig lika nära vare sig jag är ”uppvarvad” eller ”stilla”?. Befinner mig i ett ”världsligt sammanhang”, eller tillsammans med troende som böjer sina huvuden och knäpper sina händer.
Linjen till kommunikation mellan mig och Jesus och från Jesus till mig, är alltid lika öppen och fungerande, genom Jesu blodsoffer på korset, som gett mig fullt tillträde till Gud och den Helige Andes kommunikation med mig, genom sitt eget Ord och direkt i mitt hjärta, sinne, förstånd, känsla och kropp.
För det behövs ingen speciell teknik, speciell ”stillhet”, speciell koncentration eller ngt speciellt ”sammanhang”, för att det ska fungera.
HaFo
Harry Forsgren
Visst skall vi be alltid. Trots att jag kan föra en konversation med andra mitt i vardagens rush, så är det svårare att komma varandra nära mitt i en mängd aktiviteter och händelser. När jag vill tala förtroligt med någon så föredrar jag en mer stillsam miljö. Jag vet inte hur det är för dig, men jag ser ingen motsättning i att avsätta tid som jag uteslutande ägnar åt min Skapare och att be när jag gör andra saker. Min erfarenhet är att jag alltför ofta glömmer bort Jesus när alltför många aktiviteter pågår runt om mig…
Jesus ger oss lite vägledning, trots allt: ”när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.
Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.” (Matt 6:6-8
Jag vill ta Jesu uppmaning på allvar och be i det fördolda… Eftersom jag själv är en dålig bedjare så kan jag inte ge någon annan råd, jag vet bara vad jag måste göra för att hålla liv i mitt böneliv!
Allt gott!
Tuve säger:
”Harry Forsgren
Visst skall vi be alltid. Trots att jag kan föra en konversation med andra mitt i vardagens rush, så är det svårare att komma varandra nära mitt i en mängd aktiviteter och händelser.”
HaFo:
Jag kan hålla med Dig och förstå mycket i vad Du skriver Tuve.
Jag bara vill komma bort ifrån att vi skulle behöva ha en viss böneställning, ha en viss koncentration, viss stillhet, eller be i ett visst sammanhang, eller med en viss teknik, eller ”tömma mig själv och lyssna”, eller vara med i en viss ceremoni eller ritual, för att kommunikationen mellan Jesus och mig skulle fungera bättre.
Den ”dubbla kommunikatonskanalen”, mellan mig och Jesus är öppnad i och genom Hans blodsoffer på korset, varefter jag har fritt tillträde till ”nådens tron, för att undfå nåd och hjälp till rätt tid”.
Detta genom min hjälpares, Den Helige Andes närvaro i Ordet och mitt hjärta, sinne, känsloliv och förstånd, som bistår och är just den hjälpare som ”vill leda in i hela sanningen”, som ”är summan av Guds Ord”.
Ska det få ske med oss måste vi våga att släppa taget om all den villfarelse, som nu via antikrists ande och blinda andliga ledare, i snart alla sammanhang, gör om intet, vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi person kropp och blod på korset.
Allt ingår det i förberedelsen av avfallet som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.
Hälsa inte antikrist välkommen som Kristus, (eller påven välkommen som Kristi ställföreträdare, som är ett led i att hälsa antikrist välkommen som Kristus)! I vilket sammanhang Du än befinner Dig!
HaFo
Tack för all värdelfull information till kristna mystiker!
Jag tycker att du har rakt igenom totalfel men hoppas att du finner ditt öde, ett gott och lyckligt öde på din egen väg.
Din form av separatistiska kristendom som tycker om att sia om andras antikristenhet finns även bland andra grupper, där det finns människor som kanske på ännu mera detaljerade grunder, och med ännu starkare tro, ser Dig som en antikristen.
Jag skulle aldrig ge dessa personer mitt bifall lika lite som jag skulle ge dig mitt bifall att tycka så om dem.
Varför är det så angeläget att sysselsätta sig själv med alla de som har ”fel” (till skillnad från en själv, en av de 6.862.639.957,00 människor på jorden som verkligen i Sanning vet vad Gud egentligen avser, och då naturligtvis inte *tolerans* och en smula ödmjukhet mot andra religösa jordmänniskor vilket väl får ses som helt okristligt).
Jag undrar ibland hur den gode fåraheden eller Jesus hade tyckt.
Men jag förstår att det ser ut på ett visst sätt för dig, men tänk på att det kan se ut på andra sätt för andra och att det inte per automatik måste innebära att de har fel eller att deras tolkningar därigenom inte är Guds vilja. Varför all denna restriktiva rädsla istället för godhjärtad öppenhet?
Jag förstår att Du Adam adreserar Ditt inlägg till mig, utan att Du säger det i klartext.
Först av allt, så handlar inte vad jag skriver om, vad som Du menar ”restruktiv rädsla”!
Det handlar verkligen om en ”godgjärtad öppenhet”, som Du eftefrågar och en verklig, från hjärtat omsorg om människor, så de inte lockas och förförs av fiendens aktivitet på den andliga arenan.
Du kanske har missat i Guds Ord, hur vi är kallade till att ”pröva andarna huruvida de är av Gud” och att peka ut villolärona och villolärarna!?
Ser Du inte hur den sanna kristna tron, kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, blir förvanskat, såväl i katolicismen, trosförkunnelsen, som i lärorna nu senast från de ”Messias – troende”???
—
Märkligt om Du inte ser det! Fortsätt då, att fråga Dig vad ”Fåraherden”, Jesus Kristus själv, skulle ha ansett kring den villfarelse, som idag drar fram och förbereder det avfall, som ska hälsa antikrist välkommen som världens frälsare!
Då inte minst i katolicismen, trosförkunnelsen och i lärorna från de Messianska troende.
De är nu på väg att mötas i sin antikristliga tro och bekännelse.
Bejakar Du detta antikristliga skeende och förnekelse av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, Adam?
Eller vill Du ta avstånd från denna förförelse och istället ge Dig hän till och proklamera vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset av Kristi persons kropp och blod, undrar
HaFo
Jag menade inte dig HaFo utan det artikeln antyder.
En människa som läst ett akademiskt poäng i logik skulle kunna se vilket av de två synsätten vi står för som bygger och är formulerade genom begripliga resonemang. Det är inte otrevligt menat bara väldigt sant.
Du skriver:
Du kanske har missat i Guds Ord, hur vi är kallade till att “pröva andarna huruvida de är av Gud” och att peka ut villolärona och villolärarna!?
Jag skriver:
Jag missade att den uppgiften hade blivit tilldelad just dig av alla människor. Om det vore sant håller du inte med om att det då borde vara en stor ära att få möta dig!
Jo, det är därför vissa andra kallar det du sysslar med för villoläror, med samma triumferande blindhet som du. Hur kan någon av er göra det uttalandet om de andra? Ett par miljoner katoliker skulle avfärda dig på exakt samma totalt odugliga grunder, eller sämre/bättre och samtliga skulle ni sitta där med era 99 får.
Att Jesus ÄR är ju alla kristna överens om så varför kastar du sten på dem? För att de är antikrist eller för att du *behöver* en broder eller syster att kalla för följare av antikrist? Hoppas du kan få hjälp av någon som lär dig älska dina ”fiender”, vilket naturligtvis innebär att de upphör vara fiender eftersom det är ditt seende som gör dem till detta. Jag ser inte dig som en fiende vad du än vill mig. Människor som ser fiender i sina medmänniskor kan ju inte göras ansvariga för sina handlingar, de är ju sinnesförvirrade av förakt och brist på insikt i att varje människa är en unik skapelse, en gåva av Gud.
När jag läser sådana här inlägg förstår jag att människor tycker religion borde avlägnas, trots jag inte håller med dem.
Men för att släppa alla hämmningar och liksom bara kasta alla vettiga resonemang överbord och smälta in bättre genom att sjunga ut i en högljud känslosås jag med så skriver jag det här då:
På tal om fiender så kanske jag kan kittla ditt tålamod genom att påminna dig om att Jesus aldrig hade dött på korset och givit världen frälsning om inte Judas hade förått honom. Judas ångrade sig uppenbarligen och måste ju blivit förlåten. Hans ånger var stor och hans förlåtelse måste ju likt den som står i stor skuld bli lika stor. Förstå att det inte existerar några fiender på andra platser än inom en människas eget inre? Och ett insida har du också. Problemet är att det inre kastas mot någon där ute som nog egentligen skulle velat vara din vän, på samma sätt som du skulle vilja vara dennes vän om du bara såg hur ovärderliga denna ömtåliga måhända nästan likaledes blinda, lilla människa var.
Hoppas jag piggade upp dig lite på ett positivt sätt och om du kan tycka om mig lika mycket som jag tycker om dig. Då Skulle Jesus vara stolt över oss båda om han ÄR Kärleken.