Organisatorisk enhet

Begreppet organisatorisk enhet skapar en del reaktioner hos folk. En del förstår inte vad som menas helt med organisatorisk enhet och undrar varför begreppet överhuvudtaget används. När jag hävdar att Livets Ord verkar söka organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan baserar jag det på de sista årens händelser samt samtalen som föregår mellan bl.a Ulf Ekman och Vatikanen. Jag ska här kort förklara varför jag personligen är emot denna enhet och i korthet besvara en del frågor som ställts mig av några läsare.

Nu kan jag inte med säkerhet påstå att Livets Ord verkligen söker organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan. De läsare som missat de olika framlägganden av fakta som tyder på att det på sikt kan medföra att en organisatorisk enhet blir en verklighet ska här få en kort tillbakablick. Dessa ämnen har jag skrivit om tidigare och vet att det nu enbart blir repetition som för en del låter som hack i skivan. Den största orsaken till att jag ser konturerna av en organisatorisk enhet är det jag exemplifierar först. Det är mina markeringar i texten.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna.

Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

Även om de flesta katoliker identifierar sig men sin kyrka på ett sådant sätt som gör att de synonymiserar kyrkan med dess medlemmar, så vet jag även att dessa inser att vi här talar om den strukturella och organisatoriska delen av den romersk katolska kyrkan. Det finns många olika avdelningar inom denna och här ovan presenterades alltså medlemmar från det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet. Det är alltså en organiserad del av RKK som är en av samtalspartnern Ulf Ekman mött och ska möta åter i Rom i april detta år.

Vidare påstås det i artikeln att detta ska ses på som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, och att det handlar om kristen enhet bekräftas i slutet av artikeln. Jag vill därför påstå som jag gjort en stund nu, att detta är det närmaste Ulf Ekman kommer det han själv förnekar att han gör (han säger själv att han inte talat om organisatorisk enhet med katolska kyrkan), nämligen organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan. Det är ju i grund och botten detta som faktiskt sägs i artikeln så varför kan inte Ulf Ekman vara ärlig nog att erkänna att dessa samtal har just detta fokus?

Vidare tycker jag det är intressant att det i artikeln talas om ”en erkänd världsomfattande ledarstruktur”. David Wilkerson skrev om en syn Gud gav honom 1972 i sin bok ”Synen”, och givetvis ska allt prövas och vi ska behålla det goda. Jag har boken framför mig i skrivande stund och har läst speciellt ett avsnitt om och om igen. Just detta med ledarstruktur tas upp i boken och jag ser idag att det finns en relevans i det Wilkerson såg för snart 36 år sedan. Avsnittet här under är från sidorna 59-60.

”Genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romersk-katolska Kyrkan bildas en världsomspännande superkyrka. Man gör även gemensam sak politiskt. På så sätt blir den kyrkan en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion engagerar sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov, och kallar folk till ett förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna.

Just när det ser ut som om den ekumeniska rörelsen skulle dö, får vi se en underlig kedja av händelser, som åstadkommer ramen för denna ekumeniska union. Rom insisterar på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom. Denna union betraktar påven mer som en politisk ledare än som en andlig. Även de protestantiska ledarna utövar påtryckningar på Rom, som i sin tur gör eftergifter.”

Hittils tror jag bara att det är pingstpastorn Peter Halldorf som på ett markant sätt uttalat att vi måste böja vår nacke för Petri ämbete. Andra kyrkoledare har uttalat sig lite suddigt och diffust om detta, men ser man på helheten får man ett intryck av att det är detta de i slutändan kommer göra. Jag har bara återgett en liten del av Wilkersons profetia för att spara plats, men läs den gärna i boken. Om det är detta som håller på att uppfyllas inför våra ögon idag får framtiden visa. Jag hoppas det skrivs något om resultatet från samtalen Ulf Ekman ska delta i under april månad, och då detta bara är förberedande samtal för en mer officiell dialog om både enhet och gemensamma bekännelser ska det som tidigare nämnt bli mycket intressant att ta del i resultatet.

Tuve har ifrågasatt en hel del av det jag och andra skrivit om enhet och organisatorisk enhet, och även Helena har ställt en del berättigade frågor. Om jag först tar med ett citat av Tuve och besvarar det innan vi ser på Helenas frågor.

”Jag tycker det är lumpet och rätt oförskämt att påstå något annat om man inte har klara belägg för det. Jag har aldrig sett några sådana belägg. Återigen, det är inte symptomen jag betvivlar, det är era slutsatser… Om de är lika välgrundade som era slutsatser om min tro, så är det verkligen inte mycket att hänga i julgranen…

Eftersom jag känner Caesarius så har jag åtminstone basal kännedom om vad enhetens kyrka har för mål. Jag vet därför också att han anser sig vara minst lika katolsk som katolikerna, om inte mer…”

Personligen tycker jag att de belägg som lagts fram av mig och andra absolut legitimerar de frågor och påståenden vi framfört. Jag är osäker på vad som kvalificerar att godkännas som tillräckligt säkra belägg för att ifrågasätta huruvida det handlar om en organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan eller inte. Jag anser att det handlar om mer än enbart hjärtats enhet baserat på Jesu bön i Joh 17. När man samtalar med Vatikanens män för att om möjligt komma fram till gemensamma bekännelser som i sin tur troligtvis leder till att man inleder officiella samtal med den romersk katolska kyrkan där huvudämnet är just ”kristen enhet”, ja då kan man väl ändå fastslå att det handlar om en organisatorisk enhet. Det är min slutsats baserat på ovan nämnda faktorer, och jag anser att det är en förhållandevis logisk slutsats.

Är det verkligen inga fler som ser att alla dessa små och stora steg som tagits av Ulf Ekman i allra högsta grad verkar handla om en organisatorisk och kyrkopolitisk enhet?

Helena ställer mig en berättigad fråga utifrån det jag skrev i artikeln Enhetens dolda ansikte:
”- Är enhet med [katoliker] förberedelser för Antikrist?”

Nej! Det är skillnad på reell enhet mellan frälsta syskon och den organisatoriska (kompromissande?) formen av enhet mellan RKK och olika protestantiska/frikyrkliga kyrkosamfund. Som Jesustroende och andefyllda människor behöver vi inte söka enhet med varandra. Den finns redan där och det tar inte lång tid att upptäcka det i möte med andra syskon.

”- Är alla sammanslagningar mellan frikyrkor också en plattform för antikrist? Det är ju verkligen organisatoriska skeenden.”

Nej, alla sammanslagningar mellan troende är inte förberedelser för Antikrist. Personligen tror jag att det gäller den romersk katolska kyrkan då denna har en världsomfattande utbredning och i mina ögon har makt över människor på ett sådant sätt att en plattform för antikrist i denna kyrkoorganisation inte är en långsökt tanke. Denna kyrkas historia spelar också en roll här då många som ser på den romersk katolska kyrkan som en vidareföring av det Romerska imperiet där även de romerska gudarna fått sin givna plats. Då jag vet att Gud har människor i denna kyrka som tillhör Honom tror jag att Han åter kommer kalla dessa ut av denna fångenskap och detta mörker. Jag ska inte i denna artikel dra igång en debatt om alla de läror jag anser är både obibliska och som binder folk i den romersk katolska kyrkan. Åtskilliga vittnesbörd från tidigare medlemmar av RKK talar om ett behov att förkunna ett rent evangelium som sätter de fångna fri.

Om det är detta Ulf Ekman önskar göra, eller om han på sikt inser att detta i allra högsta grad behövs, ja då ska jag med glädje vara delaktig i ett sådant arbete. Jag tror inte att samtalen som förs i Rom har detta fokus och jag tror heller inte att den Romersk katolska kyrkan kommer ändra sina dogmer som genom 1700 år fastsatts som definitiva sanningar av både kyrkofäder och påvar. Jag tror inte att RKK kommer reformeras, men att RKK hellre gör det den kan för att upphäva det reformationen åstadkom.

”Rätten och motiven till separat existens för de samfund som skildes från den romerska kyrkan vid 1500-talets reformation finns inte längre.”
(
Från Östanbäcks kloster citerat i artikeln Enhetens dolda ansikte)

”Det måste finnas en synlig enhet med ett tydligt överhuvud. Petrusämbetet helt enkelt.” (Anders Arborelius i Dagen)

”FKE hävdar allt sedan förbundet bildades 1965 att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom…” (Från Förbundet för Kristen Enhet)

Aldrig om jag böjer min nacke för påven!

Dagen skriver också om Wilkersons bok ”Synen”

Annonser

117 kommentarer på “Organisatorisk enhet

  1. Och det är just det som är problemet:

    man debatterar med ‘hårda hjärtan’ som inte vill böja sig inför Guds eget Ord…och som är inprogrammerade för att lyda en guru, en människa…

    Vi måste hela tiden ha Ordet i sikte och vi får inte avvika ‘varken till vänster eller till höger’!

    Jesus skulle vända upp och ner på alla påve-ambitioner, om Han såg vad som pågick bakom kulisserna.

    Och vår judiske apostel – PETRUS – han skulle predika i Rom, så att murarna på vissa byggnader skulle skaka!

    Här ser vi alla övergrepp ‘svart på vitt’, föräldrarna tappar sin tro på Herren och ändå fortsätter jesuiterna ”i Guds namn” att förkunna sina falska läror utan att blinka.

    Men Herren gör radikalt upp med synden! Vad finns då att debbatera om???
    Det är bara att vända om och göra bättring, så att Gud kan rensa våra hjärtan från smuts…och FRÄLSA OSS IFRÅN DEN ONDE!

    2Kor.11:13 ”Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.
    Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.”
    ……..

    Vi representerar Herren – och Hans Namn får inte hamna i vanära genom vår olydnad!
    ……

    • @Deborah,
      vad pratar du om… egentligen?
      Jag tror de flesta försöker ha Guds Ord i sikte här. Situationen förbättras inte av att du dömer alla till: ”man debatterar med ‘hårda hjärtan’ som inte vill böja sig inför Guds eget Ord…och som är inprogrammerade för att lyda en guru, en människa…”

      1) Vem kan döma vem att ha ‘ett hårt hjärta’ och
      2) Vem avgör vem som ‘inte vill böja sig inför Guds eget Ord’?
      3) Är inte domen Guds, som ser till människans hjärta och inte, som människorna, till det yttre.
      4) Vem avgör vilka som är ”inprogrammerade för att lyda en guru, en människa”

      Låt oss sänka tonen till lite mer ödmjukhet inför vår egen otillräcklighet som domare av andras hjärtan.

  2. Avfallet från Mose och från Gud börjar hos Israels folk i öknen på väg till Kanaans land .
    ”Det torra vinträdet Israel är icke förmer än andra träd ” säger Hesekiel.
    ”Ty alltifrån sin ungdom har Israels barn och Juda barn allenast gjort vad ont är i mina ögon”,och ”berett mig allenast förtörnelse , säger Herren” Jer 32:30
    ”och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta ” Jer. 9:26

    Varje år anordnas i Israel Pridefestivaler som håller på i 1 vecka – tio dagar med seminarier ,filmer ,parader ,där homosexuella från hela världen lär känna varandra och stiftar bekantskap.
    Jerusalem Open House är en organisation som ligger på Ben Jehuda street mitt i den ”heliga” staden Jerusalem och som samlar homo -bi och trans sexuella ,oavsett om de är judar ,kristna eller muslimer.
    Det är en jude som är dess grundare och han räknar med att det finns 50 000 homosexuella i staden och ett 60-tal ultraortodoxa judar deltar i organisationen, fastän de borde veta att halacha ser på homosexuella som värre än djur !
    Fast det kanske bara gäller homosexuella ”gojim ” ?
    År 20005 fick JOH ” äran att arrangera World Pride Festivalen i Jerusalem”
    ”Varför går det då bort i beständig avfallenhet detta folk i Jerusalem ?
    Varför hålla de fast vid sitt svek och icke vilja vända tillbaka” ?
    Jer 8:5
    I TelAviv samlar Pride festivalen 100 000 människor (hundratusen !! ) och där finns en hel homokultur med barer klubbar och kafeer.
    Källa JK april 2004.
    Rabbiner menar att Bibeln talar om att homosexualitet är en styggelse , men säger rabbinerna de mera liberalt sinnade, eftersom Gud skapat alla människor till sin avbild då kan man ju inte rå för att man är skapad som man är …och hur kan då homosexualitet vara en synd ?
    Det finns s.k. gay synagoga (Los Angeles ) och den konservativa rörelsen Masorti (som Stora Synagogan i Stockholm tillhör) har beslutat 2007 att acceptera homosexuella rabbiner och vigselceremonier för personer av samma kön.
    ”Gån omkring på gatorna i Jerusalem och sen till och given akt söken på dess torg ,om I finnen någon ,om där är någon som där gör rätt och beflitar sig om sanning .
    Då vill jag förlåta staden ” Jer.5:1
    ”Och HERREN sade : Ropet från Sodom och Gomorra är stort och deras synd är mycket svår” 1 Mos 18:20
    Staden heter andligt talat Sodom och Egypten Upp.11:8
    Hur ofta har jag inte velat församla dina barn säger Herren Jesus om Jerusalem,
    Men ni har inte velat.

    Ekman och Trosrörelsen började först och främst ett samarbete och sin ”enhetssträvan ” med företrädare för judendomen .
    Livets Ord och Operation Jabotinsky (sistnämnde var f.ö. terrorist ) har sedan 1995 hjälpt 8300 sovjetjudar till Israel och sedan 1987 tagit över 8200 turister till Israel.
    ” den bästa investering du kan ge Israel är att hjälpa en jude hem ”
    Ja ,hem ja .
    Hem till ett land utan en dag av fred.
    Hem till ett land med religiös fundamentalism ,med Talmud som är gränslös i sitt hat mot Herren Jesus och djupt kristendomsfientlig ,och Kabbala (judisk gnosticism ) som ”heliga ” böcker , ett land som bränner Nya Testamentet.
    Utvandringsnivån är anmärkningsvärt hög ,i ett judisk land med en befolkning på 5 miljoner utvandrar ca 20 000 varje år och man räknar med att 750 000 israeler lever utomlands.
    JK sept.2007

    ”Israel har sedan många år på ett kriminellt sätt slösat bort inte bara sina söners och döttrars liv, utan också miraklet som skedde här- den stora och sällsynta möjlighet som historien beviljade oss, möjligheten att skapa en upplyst, anständigt fungerande demokratisk stat som skulle verka i enlighet med judiska och universella värden.
    David Grossman israelisk författare ,förlorat sin son i krig med Hizbollah

    Frikyrkligheten söker enhet med Judendomen så till den grad att många pastorer förnekar det som Bibeln är klar över att det var judarna som dömde och dödade Herren Jesus
    ”Min första reaktion var en befriande känsla inför beskrivningen av de människor som fanns runt omkring. Innan jag såg filmen var jag rädd för att det historiska misstaget
    om judarnas skuld än en gång kunde upprepas med förakt för Israels folk. ”
    Stanley Sjöberg om filmen The Passion .
    Det historiska misstaget menar Sjöberg förmodligen är Stefanus och Paulus ord att judarna dödat Herren Jesus.
    Att man i Talmud kan läsa att Jesus avrättades av en rabbinsk domstol tillika behörig, anklagad för avgudadyrkan och förakt för rabbinerna, där romarna inte ens finns omnämnda verkar inte bekymra Sjöberg .

    Judendomen söker enhet med Islam :
    ”David Rosen ,direktör,för religiösa frågor i American Jewish Committee hälsar den iranske muslimske religionslärde Ahmed Abadia vid avslutningsceremonin för en två dagar lång konferens i Barcelona,som samlade religiösa och politiska företrädare från hela världen .”
    JK nov 2001

    Katolska Kyrkan söker enhet med Judendomen :
    ”När den katolska kyrkan säger att den tror att Gud förblir trogen det förbund han slutit med Israels folk ,innebär det att man måste tro att judar kan frälsas utan att tro på Jesus Kristus”.
    Överrabbinen i Rom från Judisk /kristen dialog katolskt seminarium i Rom 2002.

    ”Eftersom I sägen : Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket hava vi ingått ett fördrag, om och gisslet far fram lik en översvämmad flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt beskärm ,
    Jes. 28 v15
    ”Ty så säger Herren HERREN ,jag har handlat med dig efter dina gärningar ,ty du hade ju förkastat eden och brutit förbundet” Hes 16:59
    ”Ty de förblevo icke i mitt förbund och därför frågade icke heller jag efter dem ,säger Herren Hebr.8.9

    ”Ja så säger HERREN : Först när himmelen varder uppmätt där ovan och jordens grundvalar utrannsakade därnere ,först då skall jag förkasta all Israels släkt till straff för allt de hava gjort säger HERREN
    Jer 31:37

    JK = Judisk Krönika

    Marija

    • @Marija, jag är också medveten om allt detta! Skillnaden är att du verkar vara skadeglad åt synden och avfallet, medan jag ber och tror att det kommer en ny ordning i Israel i framtiden.

      ”Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
      Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det
      att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad,
      och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand
      för alla sina synder.

      En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN,
      bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
      Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas.
      Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.
      HERRENS härlighet skall uppenbaras,
      alla människor skall tillsammans se den.
      Ty HERRENS mun har talat.” Jes. 40:1-5

    • @SÅ
      Tolkar jag dig rätt när jag tror att du menar att detta är något som ännu inte uppfyllts?

      Vilken är den röst som ropar i öknen?
      Vem är det som denna röst ropar om?

      Allt gott!

    • Tuve, det har fått en första uppfyllelse, men det är inte den slutliga. Paulus talar om att ”hela Israels skall bli frälst, det har inte skett än (vad jag förstår). Profeterna talar om att Guds kunskap skall övertäcka jorden som vattnet täcker havet. Detta har inte heller skett än.

      Tuve, första delen av Messias gärning (försoningen) det som Mashiach ben Yosef (den lidande Messias) skulle göra, har fullbordats. Det som Mashiach ben David skall göra har än inte skett. Det ligger fortfarande i framtiden. Men för katolsk tro är allt klappat och klart och i bästa fall är det ett liv i himlen som väntar efter skärselden.

      Men ett upprättat rike åt Israel finns det inte utrymme för i den gnostiskt influerade katolska tron. I alla de katolska trosbekännelserna finns det (vad jag vet) inga kopplingar mellan Kristus och att han är av Davids ätt och att han skall upprätta Davids förfallna hydda här på denna jord. Kyrkan har skapat en kosmisk avjudafierad Kristus som har föga gemensamt med den Messias som Israels profeter förutsagt.
      MVH

  3. Waw – jeg synes denne samtalen var god! Takk, Andy, du gjør en viktig jobb!

    Noen kommentarer:

    David Wilkersons ”profeti” synes jeg ikke virker særlig relevant. Jeg opplever at farene i vår tid ligger på et annet plan:

    Jeg opplever at paven som åndelig institusjon og autoritet allerede i stor grad er akseptert av protestantiske ledere. Jeg opplever også at prinsippet bak det å utnevne og holde seg med en pave, synes å være akseptert. Paven er blitt en relevant person som det er full aksept for å forholde seg til.

    Forutsetningen for denne utviklingen er at også de protestantiske kirkesamfunnene har utviklet et hierarki, som er ”kompatibelt” med pavedømmet. Ulf Ekman, for eksempel, har større makt i sin organisasjon enn paven har.

    Dessuten, Ulf Ekman har jo forklart at han leggger stor vekt på den apostoliske suksesjonen. Kan det sies tydligere?

    Når Pinsebevegelsen i Norge feiret 100 år, var en av de største begivenhetene at den katolske biskopen Anders Borelius deltok i feiringen. Man forholdt seg altså offisielt til en representant for pavedømmet. Snakk om å gi aksept til paveprinsippet! Dette skapte så og si null debatt i Norge.

    Rom har fått all den respekt og aksept man kan drømme om. Hva da med organisatorisk enhet?

    Det er for det første ikke så vesentlig. Den åndelige og prinsipiellle aksepten er viktigere. Protestantene har opphørt å være protestanter. Hva mer kan Rom forvente? Det finnes allerede en ”åndelig” enhet mellom Rom og Uppsala og mellom Rom og Pinsebevegelsen, og så videre.

    For det andre kommer de småpavene og hierarkiene som finnes i de protestantiske kirkene, ikke til å oppgi sine privilegier, og kommer ikke til å gjøre noe som vil føre til uro og medlemsflukt. Man kommer bare til å drive bare med ”været”.

    Å forsøke å forandre denne utviklingen tror jeg er nytteløst. Den som forsøker blir straks stigmatisert og stemplet som en outsider, kverulant, stridbar person, bedreviter, bakstreversk, konservativ, og så videre. Man blir satt utenfor.

    I stedet for å kjempe mot noe, er det bedre å kjempe for noe: Nemlig å etablere bibelske, ikke-hierarkiske menigheter.

Kommentarer inaktiverade.