Organisatorisk enhet

Begreppet organisatorisk enhet skapar en del reaktioner hos folk. En del förstår inte vad som menas helt med organisatorisk enhet och undrar varför begreppet överhuvudtaget används. När jag hävdar att Livets Ord verkar söka organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan baserar jag det på de sista årens händelser samt samtalen som föregår mellan bl.a Ulf Ekman och Vatikanen. Jag ska här kort förklara varför jag personligen är emot denna enhet och i korthet besvara en del frågor som ställts mig av några läsare.

Nu kan jag inte med säkerhet påstå att Livets Ord verkligen söker organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan. De läsare som missat de olika framlägganden av fakta som tyder på att det på sikt kan medföra att en organisatorisk enhet blir en verklighet ska här få en kort tillbakablick. Dessa ämnen har jag skrivit om tidigare och vet att det nu enbart blir repetition som för en del låter som hack i skivan. Den största orsaken till att jag ser konturerna av en organisatorisk enhet är det jag exemplifierar först. Det är mina markeringar i texten.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna.

Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

Även om de flesta katoliker identifierar sig men sin kyrka på ett sådant sätt som gör att de synonymiserar kyrkan med dess medlemmar, så vet jag även att dessa inser att vi här talar om den strukturella och organisatoriska delen av den romersk katolska kyrkan. Det finns många olika avdelningar inom denna och här ovan presenterades alltså medlemmar från det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet. Det är alltså en organiserad del av RKK som är en av samtalspartnern Ulf Ekman mött och ska möta åter i Rom i april detta år.

Vidare påstås det i artikeln att detta ska ses på som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, och att det handlar om kristen enhet bekräftas i slutet av artikeln. Jag vill därför påstå som jag gjort en stund nu, att detta är det närmaste Ulf Ekman kommer det han själv förnekar att han gör (han säger själv att han inte talat om organisatorisk enhet med katolska kyrkan), nämligen organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan. Det är ju i grund och botten detta som faktiskt sägs i artikeln så varför kan inte Ulf Ekman vara ärlig nog att erkänna att dessa samtal har just detta fokus?

Vidare tycker jag det är intressant att det i artikeln talas om ”en erkänd världsomfattande ledarstruktur”. David Wilkerson skrev om en syn Gud gav honom 1972 i sin bok ”Synen”, och givetvis ska allt prövas och vi ska behålla det goda. Jag har boken framför mig i skrivande stund och har läst speciellt ett avsnitt om och om igen. Just detta med ledarstruktur tas upp i boken och jag ser idag att det finns en relevans i det Wilkerson såg för snart 36 år sedan. Avsnittet här under är från sidorna 59-60.

”Genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romersk-katolska Kyrkan bildas en världsomspännande superkyrka. Man gör även gemensam sak politiskt. På så sätt blir den kyrkan en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion engagerar sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov, och kallar folk till ett förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna.

Just när det ser ut som om den ekumeniska rörelsen skulle dö, får vi se en underlig kedja av händelser, som åstadkommer ramen för denna ekumeniska union. Rom insisterar på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom. Denna union betraktar påven mer som en politisk ledare än som en andlig. Även de protestantiska ledarna utövar påtryckningar på Rom, som i sin tur gör eftergifter.”

Hittils tror jag bara att det är pingstpastorn Peter Halldorf som på ett markant sätt uttalat att vi måste böja vår nacke för Petri ämbete. Andra kyrkoledare har uttalat sig lite suddigt och diffust om detta, men ser man på helheten får man ett intryck av att det är detta de i slutändan kommer göra. Jag har bara återgett en liten del av Wilkersons profetia för att spara plats, men läs den gärna i boken. Om det är detta som håller på att uppfyllas inför våra ögon idag får framtiden visa. Jag hoppas det skrivs något om resultatet från samtalen Ulf Ekman ska delta i under april månad, och då detta bara är förberedande samtal för en mer officiell dialog om både enhet och gemensamma bekännelser ska det som tidigare nämnt bli mycket intressant att ta del i resultatet.

Tuve har ifrågasatt en hel del av det jag och andra skrivit om enhet och organisatorisk enhet, och även Helena har ställt en del berättigade frågor. Om jag först tar med ett citat av Tuve och besvarar det innan vi ser på Helenas frågor.

”Jag tycker det är lumpet och rätt oförskämt att påstå något annat om man inte har klara belägg för det. Jag har aldrig sett några sådana belägg. Återigen, det är inte symptomen jag betvivlar, det är era slutsatser… Om de är lika välgrundade som era slutsatser om min tro, så är det verkligen inte mycket att hänga i julgranen…

Eftersom jag känner Caesarius så har jag åtminstone basal kännedom om vad enhetens kyrka har för mål. Jag vet därför också att han anser sig vara minst lika katolsk som katolikerna, om inte mer…”

Personligen tycker jag att de belägg som lagts fram av mig och andra absolut legitimerar de frågor och påståenden vi framfört. Jag är osäker på vad som kvalificerar att godkännas som tillräckligt säkra belägg för att ifrågasätta huruvida det handlar om en organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan eller inte. Jag anser att det handlar om mer än enbart hjärtats enhet baserat på Jesu bön i Joh 17. När man samtalar med Vatikanens män för att om möjligt komma fram till gemensamma bekännelser som i sin tur troligtvis leder till att man inleder officiella samtal med den romersk katolska kyrkan där huvudämnet är just ”kristen enhet”, ja då kan man väl ändå fastslå att det handlar om en organisatorisk enhet. Det är min slutsats baserat på ovan nämnda faktorer, och jag anser att det är en förhållandevis logisk slutsats.

Är det verkligen inga fler som ser att alla dessa små och stora steg som tagits av Ulf Ekman i allra högsta grad verkar handla om en organisatorisk och kyrkopolitisk enhet?

Helena ställer mig en berättigad fråga utifrån det jag skrev i artikeln Enhetens dolda ansikte:
”- Är enhet med [katoliker] förberedelser för Antikrist?”

Nej! Det är skillnad på reell enhet mellan frälsta syskon och den organisatoriska (kompromissande?) formen av enhet mellan RKK och olika protestantiska/frikyrkliga kyrkosamfund. Som Jesustroende och andefyllda människor behöver vi inte söka enhet med varandra. Den finns redan där och det tar inte lång tid att upptäcka det i möte med andra syskon.

”- Är alla sammanslagningar mellan frikyrkor också en plattform för antikrist? Det är ju verkligen organisatoriska skeenden.”

Nej, alla sammanslagningar mellan troende är inte förberedelser för Antikrist. Personligen tror jag att det gäller den romersk katolska kyrkan då denna har en världsomfattande utbredning och i mina ögon har makt över människor på ett sådant sätt att en plattform för antikrist i denna kyrkoorganisation inte är en långsökt tanke. Denna kyrkas historia spelar också en roll här då många som ser på den romersk katolska kyrkan som en vidareföring av det Romerska imperiet där även de romerska gudarna fått sin givna plats. Då jag vet att Gud har människor i denna kyrka som tillhör Honom tror jag att Han åter kommer kalla dessa ut av denna fångenskap och detta mörker. Jag ska inte i denna artikel dra igång en debatt om alla de läror jag anser är både obibliska och som binder folk i den romersk katolska kyrkan. Åtskilliga vittnesbörd från tidigare medlemmar av RKK talar om ett behov att förkunna ett rent evangelium som sätter de fångna fri.

Om det är detta Ulf Ekman önskar göra, eller om han på sikt inser att detta i allra högsta grad behövs, ja då ska jag med glädje vara delaktig i ett sådant arbete. Jag tror inte att samtalen som förs i Rom har detta fokus och jag tror heller inte att den Romersk katolska kyrkan kommer ändra sina dogmer som genom 1700 år fastsatts som definitiva sanningar av både kyrkofäder och påvar. Jag tror inte att RKK kommer reformeras, men att RKK hellre gör det den kan för att upphäva det reformationen åstadkom.

”Rätten och motiven till separat existens för de samfund som skildes från den romerska kyrkan vid 1500-talets reformation finns inte längre.”
(Från Östanbäcks kloster citerat i artikeln Enhetens dolda ansikte)

”Det måste finnas en synlig enhet med ett tydligt överhuvud. Petrusämbetet helt enkelt.” (Anders Arborelius i Dagen)

”FKE hävdar allt sedan förbundet bildades 1965 att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom…” (Från Förbundet för Kristen Enhet)

Aldrig om jag böjer min nacke för påven!

Dagen skriver också om Wilkersons bok ”Synen”